Stockholm & Sav
Jo, det är nog bara att krypa till korset. Jag jobbar verkligen i Stockholm. Trots att Spånga faktiskt är Stockholm yttesta statsdel åt Västeråshållet och att man ofta får uppleva Stockholmsköerna i Hjulstakorset så känns det ändå inte Stockholm. Men igår fick jag nog totalkapitulera. Jag åkte pendel Spånga-Stockholm C, restid 13 minuter. 13 minuter, vad är det i en livstid!? Jo, ungefär samma tid det tog för mig att cykla till Birger Sjöberggymnasiet.
Jag fattar inte att jag håller på att noja mig med detta, men Anders i Stockholm känns på något sätt fel. Anders gillar inte stora städer, och det blir ju inte större än så här i Sverige. Är det faktiskt så att man förändrats? Nä, jag tror inte det, men nått är det och jag trivs ju faktiskt. Bara sluta fundera och gilla läget.
Jaja, nog om det. Var alltså i Stockholm City igår kväll. Tog cykeln till Västerås C ca 07.00 och blev upphämtad av chefen för biltransport till jobbet. Strax efter fem blecket pedel till centralen för att möta upp Rickard som var på besök. Stadsvadring på ca 30 minuter (eller rättare sagt leta restaurang) följt av mat och vin på Engelen i gamla stan. Samma ställe som jag för övrigt firade in det nya året på för snart 8 månader sedan. Vidare promenad tillbaka mot Stockholm C och ytterliggare ett glas rött i lobbybaren på Scandic Continental innan tåget avgick mot Vås strax efter 9.
Knappt fyra timmar alltså, men vi hann nog båda med god marginal redogöra för våra livssituationer. Karriär, polare, familj, kärlek, party etc etc... Lite kamratliga råd hans också med. Känns lite sjukt att vi inte setts under 2007 tidigare, men så blir det ju med många polare nuförtiden. Rickard är tyvärr inte den enda polaren man träffar aldeles för sällan numera..... En sjukt trevlig kväll var det i varje fall.
Nåväl, det konstigaste under kvällen hände dock när jag anlänt till Vås. Hade ju som sagt varit förutseende och parkerat cykeln på Vås C på morgonen. När jag kommer fram till cykeln skulle jag med haden ta bort daggen från sadeln. Daggen var dock kletig. Hela cykeln var kletig och luktade honung.
Hm, mysterium.... Var det någon snorunge med extrem dålig humor som hade valt ut min cykel som objekt för "honungisering" eller var det en hög konstnär som gjort en installation. Inte troligt, men vad ska man tro när cykeln förvandlats från ett fortskaffningsmedel till ett rullande paradis för för Nalle Puh och föreningen Västerås samlade bin?
Tittade dock runt lite på övriga cyklar och de såg också honungsbesprutade ut. Det kunde alltså inte vara honung.
Vad var det då? Funderade ganska länge på hemvägen och fick inte ihop det, men så föll poletten ned. Ovanför cykelparkering hängger stora trädkronor som vid denna tid på året avger sav. Det hade naturligvis regnat under dagen och den torkade saven hade upplöst och droppad ned på min cykel.
Hur jag nu ska få bort saven från cykeln är ett annat bekymmer. En kollega tipsade om varmt vatten och Yes handdisk. Vi får väll se hur det blir.
//Anders
Jag fattar inte att jag håller på att noja mig med detta, men Anders i Stockholm känns på något sätt fel. Anders gillar inte stora städer, och det blir ju inte större än så här i Sverige. Är det faktiskt så att man förändrats? Nä, jag tror inte det, men nått är det och jag trivs ju faktiskt. Bara sluta fundera och gilla läget.
Jaja, nog om det. Var alltså i Stockholm City igår kväll. Tog cykeln till Västerås C ca 07.00 och blev upphämtad av chefen för biltransport till jobbet. Strax efter fem blecket pedel till centralen för att möta upp Rickard som var på besök. Stadsvadring på ca 30 minuter (eller rättare sagt leta restaurang) följt av mat och vin på Engelen i gamla stan. Samma ställe som jag för övrigt firade in det nya året på för snart 8 månader sedan. Vidare promenad tillbaka mot Stockholm C och ytterliggare ett glas rött i lobbybaren på Scandic Continental innan tåget avgick mot Vås strax efter 9.
Knappt fyra timmar alltså, men vi hann nog båda med god marginal redogöra för våra livssituationer. Karriär, polare, familj, kärlek, party etc etc... Lite kamratliga råd hans också med. Känns lite sjukt att vi inte setts under 2007 tidigare, men så blir det ju med många polare nuförtiden. Rickard är tyvärr inte den enda polaren man träffar aldeles för sällan numera..... En sjukt trevlig kväll var det i varje fall.
Nåväl, det konstigaste under kvällen hände dock när jag anlänt till Vås. Hade ju som sagt varit förutseende och parkerat cykeln på Vås C på morgonen. När jag kommer fram till cykeln skulle jag med haden ta bort daggen från sadeln. Daggen var dock kletig. Hela cykeln var kletig och luktade honung.
Hm, mysterium.... Var det någon snorunge med extrem dålig humor som hade valt ut min cykel som objekt för "honungisering" eller var det en hög konstnär som gjort en installation. Inte troligt, men vad ska man tro när cykeln förvandlats från ett fortskaffningsmedel till ett rullande paradis för för Nalle Puh och föreningen Västerås samlade bin?
Tittade dock runt lite på övriga cyklar och de såg också honungsbesprutade ut. Det kunde alltså inte vara honung.
Vad var det då? Funderade ganska länge på hemvägen och fick inte ihop det, men så föll poletten ned. Ovanför cykelparkering hängger stora trädkronor som vid denna tid på året avger sav. Det hade naturligvis regnat under dagen och den torkade saven hade upplöst och droppad ned på min cykel.
Hur jag nu ska få bort saven från cykeln är ett annat bekymmer. En kollega tipsade om varmt vatten och Yes handdisk. Vi får väll se hur det blir.
//Anders
Mycket, lite eller lagom?
Asså, vi är en anning underliga i vårt språkbruk ibland. Jag menar, tänk på hur vi uttrycker oss titt som tätt.. Vi går fram till exempelvis gatuköket och beställer en hamburgare. Expediten frågar: "hur mycket dressing önskas" . Vad kan svaret bli, jo "mycket lite,tack". Säg att expediten är svenskspråk studerande och ännu inte fullt utvecklat förståelsen för det svenska språkbruket, hur tolkar han/hon det? Hur hade vi själva tolkat det om vi inte visste.? Har vi någon gång hört en engelskman säga "much little, please"?
Säg nu att den expediten missförstår och lägger på mer än önskad mängd, vad svarar vi då på frågan "blir detta bra?". Jo, vi kan mycket väl säga, "Nej, det blev lite mycket". Tjena, tror du den svenskstuderande hade fattat ett skit nu. Hans/hennes tanke är antagligen "vad menar idioten, han vill ha mycket fast bara lite mycket men det blev lite för mycket".
Men om vi för ett ögonblick ignorerar problematiken som svenskstuderande kan få och tittar på just mängdbeteckningar i övrigt så är "lagom" ett ord vi gärna använder. Vad är lagom? Vad menas med detta begrepp? "Hej, hur mycket sallad vill du ha?" "Lagom mycket tack". Bara vi vet ju vad som är lagom för oss men genom att skjuta över beslutet till kvinnan/mannen i salladsbaren så bestämmer denna plötsligt vårat lagom. Men hur ska den stackaren veta?
Vi gör det naturligtvis inte för att vara elaka utan vi gör det av vana, men vi borde sluta med det. Säg istället "jag tar en medel potion", så lär expediten kunna göra en bedömning av hur mycket han/hon i snitt serverar varje kund.
För all inte prata om "lätt och lagom"! jag menar........Nä, vi stannar där.
Varför skriver jag då detta? Ärligt talat, ingen aning, det bara blev så....
Blåvitt leder föresten med 3-0 med 5 minuter kvar, guldet hamnar i Göteborg i år!
Blogg igen på torsdag och då lovar jag att vara mer vettig och seriös!
//Anders - mer än mycket lite lagom, eller?
Säg nu att den expediten missförstår och lägger på mer än önskad mängd, vad svarar vi då på frågan "blir detta bra?". Jo, vi kan mycket väl säga, "Nej, det blev lite mycket". Tjena, tror du den svenskstuderande hade fattat ett skit nu. Hans/hennes tanke är antagligen "vad menar idioten, han vill ha mycket fast bara lite mycket men det blev lite för mycket".
Men om vi för ett ögonblick ignorerar problematiken som svenskstuderande kan få och tittar på just mängdbeteckningar i övrigt så är "lagom" ett ord vi gärna använder. Vad är lagom? Vad menas med detta begrepp? "Hej, hur mycket sallad vill du ha?" "Lagom mycket tack". Bara vi vet ju vad som är lagom för oss men genom att skjuta över beslutet till kvinnan/mannen i salladsbaren så bestämmer denna plötsligt vårat lagom. Men hur ska den stackaren veta?
Vi gör det naturligtvis inte för att vara elaka utan vi gör det av vana, men vi borde sluta med det. Säg istället "jag tar en medel potion", så lär expediten kunna göra en bedömning av hur mycket han/hon i snitt serverar varje kund.
För all inte prata om "lätt och lagom"! jag menar........Nä, vi stannar där.
Varför skriver jag då detta? Ärligt talat, ingen aning, det bara blev så....
Blåvitt leder föresten med 3-0 med 5 minuter kvar, guldet hamnar i Göteborg i år!
Blogg igen på torsdag och då lovar jag att vara mer vettig och seriös!
//Anders - mer än mycket lite lagom, eller?
Gideonsberg och en annan del av Köping
Ja, ovan är en kort beskrivning av min helg som har gått i idrottens tecken. På lördagen deltog jag i en fotbollstunering på Gideonsberg och idag var det golf på Köpings GK. Har ju bloggat ganska mycket golf hittils så dagens bravader på golfbanan kommenterar jag bara med att det var bra väder, trevligt och delvis ganska bra golfspel samt att Marko var ytterst nära en hole-in one (typ 5 cm ifrån). Men nära mumsar ju ingen banan så "skumpan" får vänta.
Nå, över till fotbollen. I går eftermiddag begav jag mig till klassisk dam-fotbollsmark på Gideonsberg här i Västerås. Detta var en uppföljning på en innebandy-tunering jag spelade i höstas tillsammans med mina dåvarande arbetskamrater. De har inte visat någon som helst agg över att jag övergivit dem utan bjöd med värme in mig att spela i deras lag även i denna tunering. Man kan säga mycket om denna tuneringen men att anklaga den för högkvalitativ fotboll kan man nog inte, men skoj var det.
Mitt lag slutade trea efter attt ha gått obesegrad genom gruppspelet med den imponerande målskillnaden 7-0. I semifinalen blev det dock respass efter stryk med 1-2, och man får nog ärligt erkänna att de siffrorna talade till vår fördel. Typ 1-5 hade nog varit mer rättvisande. Jag höll dock på att göra mitt första nickmål i karriären men målvakten gjorde tyvärr en kanonräddning. Hur som helst blev det match om tredje pris som vi vann konfortabelt med 5-0.
Gideonsbergs damlag har troligen presterat fotboll som är 20 gånger bättre på denna mark men följande fenomen har nog inte setts här allt för ofta. Det var exempelvis första gången jag såg en kille med en 15 cm tuppkam och kängor upp till knäna faktiskt på allvar spela fotboll och till och med glidtackla. En målvakt schablade in bollen i eget mål på inkast och en man spelade med ett vätskebälte innehållande 22 småflaskor likör. Domarens kvalitet sjönk också i takt med de starköl han satte i sig och i tredjeprismatchen klarade han inte att både starta tidtagaruret och blåsa i pipan samtidigt. En annan intressant detalj var att det i vissa matcher var 6 mot 6 som gällde och i vissa 7 mot 7.
Hursomhelst var det skitkul och jag anser att jag med stolhet bar Gideonsbergs matchtröja (jo, vi hade lånat dem). Träningsverken idag är dock inte lika rolig. Tur att det är ett år till nästa tunering.....
/Anders - Bara vanligt otränad.
Ps. Om någon undrar varför jag har "långshorts" på mig beror det på att jag hamnade i tidsnöd och inte hittade på några "vanliga" shorts. Det ska absolut inte tolkas som att jag inte tog tuneringen på allvar. Detta kan bekräftas med att jag en halvtimme innan tuneringsstart införskaffade ett par nya fotbolsskor då jag inte heller kunde hitta på dessa här hemma......
Nå, över till fotbollen. I går eftermiddag begav jag mig till klassisk dam-fotbollsmark på Gideonsberg här i Västerås. Detta var en uppföljning på en innebandy-tunering jag spelade i höstas tillsammans med mina dåvarande arbetskamrater. De har inte visat någon som helst agg över att jag övergivit dem utan bjöd med värme in mig att spela i deras lag även i denna tunering. Man kan säga mycket om denna tuneringen men att anklaga den för högkvalitativ fotboll kan man nog inte, men skoj var det.
Mitt lag slutade trea efter attt ha gått obesegrad genom gruppspelet med den imponerande målskillnaden 7-0. I semifinalen blev det dock respass efter stryk med 1-2, och man får nog ärligt erkänna att de siffrorna talade till vår fördel. Typ 1-5 hade nog varit mer rättvisande. Jag höll dock på att göra mitt första nickmål i karriären men målvakten gjorde tyvärr en kanonräddning. Hur som helst blev det match om tredje pris som vi vann konfortabelt med 5-0.
Gideonsbergs damlag har troligen presterat fotboll som är 20 gånger bättre på denna mark men följande fenomen har nog inte setts här allt för ofta. Det var exempelvis första gången jag såg en kille med en 15 cm tuppkam och kängor upp till knäna faktiskt på allvar spela fotboll och till och med glidtackla. En målvakt schablade in bollen i eget mål på inkast och en man spelade med ett vätskebälte innehållande 22 småflaskor likör. Domarens kvalitet sjönk också i takt med de starköl han satte i sig och i tredjeprismatchen klarade han inte att både starta tidtagaruret och blåsa i pipan samtidigt. En annan intressant detalj var att det i vissa matcher var 6 mot 6 som gällde och i vissa 7 mot 7.
Hursomhelst var det skitkul och jag anser att jag med stolhet bar Gideonsbergs matchtröja (jo, vi hade lånat dem). Träningsverken idag är dock inte lika rolig. Tur att det är ett år till nästa tunering.....
/Anders - Bara vanligt otränad.
Ps. Om någon undrar varför jag har "långshorts" på mig beror det på att jag hamnade i tidsnöd och inte hittade på några "vanliga" shorts. Det ska absolut inte tolkas som att jag inte tog tuneringen på allvar. Detta kan bekräftas med att jag en halvtimme innan tuneringsstart införskaffade ett par nya fotbolsskor då jag inte heller kunde hitta på dessa här hemma......
Utan mig stannar Sverige
Innan jag utvecklar den ödmjuka rubriken vill jag bara säga att jag idag mår mycket bättre, riktigt bra faktiskt. Ok, jag ska utveckla det där. Det är kanske inte utan mig som Sverige stannar utan utan sådana som mig. Men eftersom det är min blogg så får jag ju snällt stå som exempel. Även skitjobb ska ju göras så att säga.....
Jag är säkert i fleras ögon en ganska lat figur privat. Jag lagar ganska sällan lunch utan köper från restaurang, om jag skulle få för mig att bygga om hemma skulle jag anlita hantverkare, måste oljan bytas på bilen så gör en bilverkstad det och krånglar någon teknisk pryl ringen jag reparatör och grejar inte själv. Nu låter det lite som att jag vill framstå som en stenrik grabb som bara sprider pengar runt mig men så är det absolut inte. Jag är oerhört ekonomisk i min natur. Jag är dock född med tummen mitt i handen (även om jag blir bättre och bättre och klarar snart att skruva ihop hela IKEA katalogen) och fixar inte det tekniska: Jag kan absolut laga mat men det är så tråkigt att laga bara till sig själv(dessutom är prisskillnaden ganska marginell när man är ensam). Därför köper jag dessa tjänster.
Utöver att jag är mindre begåvad innom det tekniska/hemmsickeri området så är jag dessutom oerhört ointresserad av detta privat. Jag har jobbat inom tekniksektorn och nu inom byggsektorn och i arbetslivet tycker jag att det är intressant och roligt att jobba med produkter från dessa sektorer. Privat är jag dock föga intresserad. Konstigt, men så är det faktiskt.
Följden av detta blir att jag istället tar från spargrisen och köper dessa tjänster och det är ju det som håller Sverige levande. Vi fixar alldeles för mycket själva. Om vi istället lade ut mer på entreprenad skulle fler få jobb, skatterna skulle kunna sänkas och sjukvården förbättras. Samtidigt måste naturligtvis politiken styras om för att uppmuntra människor att söka sig till bristyrken. Man ska ju inte tvinga folk men man måste ge dem som vill möjligheten att få rätt förutsättningar för att arbeta inom bristyrken. Lärkare är ju det sjukaste (ingen ironi) av exempel. Många vill bli doktorer men få kommer in på universitetet och ändå skriker samhället efter fler läkare. Dags att tänka till.....
Men vi svenskar verkar i allmänhet inte sugna på att lägga ut sysslor hemma på företag. Istället blomstrar "gör det själv" programen på TV och vad blir följden? jo, färre arbetstillfällen och att försäkringsnotan sticker i höjden. Och vem får vara med och betala den, jo vi ohändiga (som inser att vi är ohändiga och överlåter snickerier mm till proffs). Och inte nog med att vi får betala, vi hånas för vår lathet som lägger ut "enkla" sysslor på entreprenad.
Gör det själv programen medför visserligen troligen att det säljs mer byggmaterial, och det ger ju några mer jobb på byggmarknader. Dock är mycket av produkterna vi köper tillverkade utomlands och bidrar inte alls med samma totalvärde till statskassan som en tjänst som utförs i Sverige gör. Missförstå mig inte, jag är klart för frihandel, men för att få bättre ekonomi i Sverige krävs att fler i Sverige kommer i arbete. Att konkurrera med Asien inom tillverkningsindustrin är riktigt tufft och i många fall omöjligt. Men på den inhemska tjänstemarknaden kan det skapa massor av nya arbetstillfällen om vi bara ser till att spendera där.
Nä, vi ohändiga borde istället hyllas för att vi håller samhället på fötter. Sluta håna oss och se istället vad vi bidrar med. Nu är hemmasnickeriet bara ett exempel och just nu är det ju brist på personal i byggsektorn så teorin har just i detta avseende mer hål en en SchewizerOst, men i sin helhet kan det vara lösningen för att skapa fler jobb. Sedan finns det ju naturligvis en personlig ekonomisk verklighet. Många har inte råd att exempelvis låta en bilverkstad fixa bilen och gör det därför själva, vilket vi alla skulle göra. Vill inte att detta ska vara något påhopp på dem som lever på marginalen, utan jag vill bara se det i ett perspektiv som sträcker sig ovan vår egna personliga horisont. En något ökad spendering på tjänster (inte för mycket dock för då slår inflationen till) skulle kunna sänka arbetslösheten. Detta i kombination med en arbetsmarknadspolitik som ger människor möjlighet att ta sig till bristyrken.
Så som sagt, slutar vi spendra våra pengar på tjänster lär ekonomin rasa. Så jag hoppas att jag för sista gången har hört kommentarren "du är så lat" bara för att man lämnar in bilen för olje- eller däckbyte.
Bara för er information så hade jag antagligen gjort allehanda saker själv om jag kunnat och haft intresse så jag är ingen god förebild egentligen, men tack vare min ohändighet handlar jag som jag gör vilket medför att jag sätter extra fart på den svenska ekonomin.
Ni som läser denna blogg kontinuerligt kan räkna med att få se fler politiska inlägg framöver....
//Anders - Vanligt Ohändig
Jag är säkert i fleras ögon en ganska lat figur privat. Jag lagar ganska sällan lunch utan köper från restaurang, om jag skulle få för mig att bygga om hemma skulle jag anlita hantverkare, måste oljan bytas på bilen så gör en bilverkstad det och krånglar någon teknisk pryl ringen jag reparatör och grejar inte själv. Nu låter det lite som att jag vill framstå som en stenrik grabb som bara sprider pengar runt mig men så är det absolut inte. Jag är oerhört ekonomisk i min natur. Jag är dock född med tummen mitt i handen (även om jag blir bättre och bättre och klarar snart att skruva ihop hela IKEA katalogen) och fixar inte det tekniska: Jag kan absolut laga mat men det är så tråkigt att laga bara till sig själv(dessutom är prisskillnaden ganska marginell när man är ensam). Därför köper jag dessa tjänster.
Utöver att jag är mindre begåvad innom det tekniska/hemmsickeri området så är jag dessutom oerhört ointresserad av detta privat. Jag har jobbat inom tekniksektorn och nu inom byggsektorn och i arbetslivet tycker jag att det är intressant och roligt att jobba med produkter från dessa sektorer. Privat är jag dock föga intresserad. Konstigt, men så är det faktiskt.
Följden av detta blir att jag istället tar från spargrisen och köper dessa tjänster och det är ju det som håller Sverige levande. Vi fixar alldeles för mycket själva. Om vi istället lade ut mer på entreprenad skulle fler få jobb, skatterna skulle kunna sänkas och sjukvården förbättras. Samtidigt måste naturligtvis politiken styras om för att uppmuntra människor att söka sig till bristyrken. Man ska ju inte tvinga folk men man måste ge dem som vill möjligheten att få rätt förutsättningar för att arbeta inom bristyrken. Lärkare är ju det sjukaste (ingen ironi) av exempel. Många vill bli doktorer men få kommer in på universitetet och ändå skriker samhället efter fler läkare. Dags att tänka till.....
Men vi svenskar verkar i allmänhet inte sugna på att lägga ut sysslor hemma på företag. Istället blomstrar "gör det själv" programen på TV och vad blir följden? jo, färre arbetstillfällen och att försäkringsnotan sticker i höjden. Och vem får vara med och betala den, jo vi ohändiga (som inser att vi är ohändiga och överlåter snickerier mm till proffs). Och inte nog med att vi får betala, vi hånas för vår lathet som lägger ut "enkla" sysslor på entreprenad.
Gör det själv programen medför visserligen troligen att det säljs mer byggmaterial, och det ger ju några mer jobb på byggmarknader. Dock är mycket av produkterna vi köper tillverkade utomlands och bidrar inte alls med samma totalvärde till statskassan som en tjänst som utförs i Sverige gör. Missförstå mig inte, jag är klart för frihandel, men för att få bättre ekonomi i Sverige krävs att fler i Sverige kommer i arbete. Att konkurrera med Asien inom tillverkningsindustrin är riktigt tufft och i många fall omöjligt. Men på den inhemska tjänstemarknaden kan det skapa massor av nya arbetstillfällen om vi bara ser till att spendera där.
Nä, vi ohändiga borde istället hyllas för att vi håller samhället på fötter. Sluta håna oss och se istället vad vi bidrar med. Nu är hemmasnickeriet bara ett exempel och just nu är det ju brist på personal i byggsektorn så teorin har just i detta avseende mer hål en en SchewizerOst, men i sin helhet kan det vara lösningen för att skapa fler jobb. Sedan finns det ju naturligvis en personlig ekonomisk verklighet. Många har inte råd att exempelvis låta en bilverkstad fixa bilen och gör det därför själva, vilket vi alla skulle göra. Vill inte att detta ska vara något påhopp på dem som lever på marginalen, utan jag vill bara se det i ett perspektiv som sträcker sig ovan vår egna personliga horisont. En något ökad spendering på tjänster (inte för mycket dock för då slår inflationen till) skulle kunna sänka arbetslösheten. Detta i kombination med en arbetsmarknadspolitik som ger människor möjlighet att ta sig till bristyrken.
Så som sagt, slutar vi spendra våra pengar på tjänster lär ekonomin rasa. Så jag hoppas att jag för sista gången har hört kommentarren "du är så lat" bara för att man lämnar in bilen för olje- eller däckbyte.
Bara för er information så hade jag antagligen gjort allehanda saker själv om jag kunnat och haft intresse så jag är ingen god förebild egentligen, men tack vare min ohändighet handlar jag som jag gör vilket medför att jag sätter extra fart på den svenska ekonomin.
Ni som läser denna blogg kontinuerligt kan räkna med att få se fler politiska inlägg framöver....
//Anders - Vanligt Ohändig
Låg och rastlös
Min kväll sammanfattat med tre ord. Vet inte vad det är, jag som mått så himla bra senaste veckorna. Troligtvis är det nog en tillfällig down. Inte ens fotboll känns inspirerande idag. Inte hittar jag någon vettig inspiration till bloggen heller. Fysiskt mår jag i varjefall bra och räknar med att komma med nya inspirerande inlägg senare i veckan. Nu gjorde Källström 1-0 för Sverige, alltid något..... Verkar vara en allmän down eller dött bland de bloggar jag läst idag. Rickard har inte skrivit alls på några dagar (vi väntar alla på den stora nyheten :-)) och Cajsa´s senaste inlägg var allt annat än muntert.
Eftersom jag inte verkar kunna rycka upp mig så går jag nu och lägger mig så att jag imorgon vaknar utvilad och full av energi och sparkar kvällens down all världens väg!
//Anders
Eftersom jag inte verkar kunna rycka upp mig så går jag nu och lägger mig så att jag imorgon vaknar utvilad och full av energi och sparkar kvällens down all världens väg!
//Anders
Visst var det kul, men jag saknar det inte....
Först bara kort: Mina facebookkunskaper är numera betydligt högre än igår. Satt nästan en timme och fibblade idag och innehållet på min sida har nu utökats markant. Snart kommer foton oxå. Men ska man vara ärlig så är facebook inte barnsligt utan oerhört barnsligt men just därför ska det bli en av mina oaser. Jag måste ju uppfylla "mitt" måtto: "Man slutar inte att leka för att man blir gammal, man blir gammal för att man slutar att leka" och detta är det närmaste lek jag kommer för tillfället. Facebook kommer därför, åtminstone kortsiktigt, bli den plats där jag för en stund glömmer att de gråa håren snart tränger sig fram på hjässan.
Nog om det. Var på en kort kvällspromenad idag och gick förbi ett hundratals studenter som deltog i traditionell nollning. Det fick mig naturligtvis att tänka på allt kul man fick uppleva under universitetstiden och alla fantastiska minnen man har från denna tid. Minnen kommer alltid bestå men till skillnad från för bara något år sedan saknar jag inte denna tiden längre. Mitt liv idag är så mycket bättre på många plan och jag har för alltid stoppat univeristetsåren i livstidsarkivet.
Ett fenomen som jag dock fortfarande, likväl som under studietiden, inte kan ta till mitt hjärta är dessa overaller. Vad är meningen???? De jag har sett av overaller är studenter som använder den som något slags alias för att kunna supa, svina och uppföra sig som småungar. Alltså, "jag är i en overall och då är jag någon annan och kan därför göra en massa crazy". Identitetskris? Jag vet att majoriteten inte är sådan och jag vet att min inställning kanske hade varit annorlunda om jag pluggat i Linköping eller Umeå, men jag kan med handen på hjärtat säga att det är mitt huvudintryck från overallvärlden.
Jag kan egentligen bara se 3 anledningar till overall (om vi bortser från ett bevis får förening/universitets tillhörighet):
1, Ett praktiskt festplagg och ja visst varför inte. Problemet är bara att fenomen som ovan alltid kommer att prägla denna grupp. Men men, jag kan förstå detta argument men på mig biter det inte. Min inställning i livet är att man till fest "klär upp sig" lite och till "klä upp sig plagg" hör defenitivt inte en spygrön overall.
2, Att alla ska se likadana ut, jämlighet osv. Jättefin tanke och om idén är jämlikhet så skulle jag kunna stödja den, men så är det inte!!!! Man ska samla märken, byta byxben och overallarmar om man har strulat med någon annan i overall, sy fast fransar och annat trams mm. Detta gör ju overallen till en statussymbol, mest märken och olikfärgade ben vinner, precis som Diesel spöar HM Divided hos den statusfixerade. Jämlikhet, jojo.....
3, Sammahörighet, men vad är det för studentinställning?? Ska man inte under studenttiden knyta så mycket kontakter som möjligt och inte hänga i någon liten klick med löjliga kläder. Samhörigheten när man pluggar måste stavas "vi studenter" och "inte vi som bär ett plagg som är jättebra när man målar eller mekar med bilen". Det tycker i varjefall jag.
Jag är ledsen kära forna och nuvarande student- bröder & systrar i overall, men jag förstår inte detta fenomen. Förklara gärna!
Slutligen: Sommarens väder har haft den fördelen att det varit ont om knott och mygg, men ikväll hittade de mig och hämnades för fulla muggar. Bara så ni vet......
//Anders
Nog om det. Var på en kort kvällspromenad idag och gick förbi ett hundratals studenter som deltog i traditionell nollning. Det fick mig naturligtvis att tänka på allt kul man fick uppleva under universitetstiden och alla fantastiska minnen man har från denna tid. Minnen kommer alltid bestå men till skillnad från för bara något år sedan saknar jag inte denna tiden längre. Mitt liv idag är så mycket bättre på många plan och jag har för alltid stoppat univeristetsåren i livstidsarkivet.
Ett fenomen som jag dock fortfarande, likväl som under studietiden, inte kan ta till mitt hjärta är dessa overaller. Vad är meningen???? De jag har sett av overaller är studenter som använder den som något slags alias för att kunna supa, svina och uppföra sig som småungar. Alltså, "jag är i en overall och då är jag någon annan och kan därför göra en massa crazy". Identitetskris? Jag vet att majoriteten inte är sådan och jag vet att min inställning kanske hade varit annorlunda om jag pluggat i Linköping eller Umeå, men jag kan med handen på hjärtat säga att det är mitt huvudintryck från overallvärlden.
Jag kan egentligen bara se 3 anledningar till overall (om vi bortser från ett bevis får förening/universitets tillhörighet):
1, Ett praktiskt festplagg och ja visst varför inte. Problemet är bara att fenomen som ovan alltid kommer att prägla denna grupp. Men men, jag kan förstå detta argument men på mig biter det inte. Min inställning i livet är att man till fest "klär upp sig" lite och till "klä upp sig plagg" hör defenitivt inte en spygrön overall.
2, Att alla ska se likadana ut, jämlighet osv. Jättefin tanke och om idén är jämlikhet så skulle jag kunna stödja den, men så är det inte!!!! Man ska samla märken, byta byxben och overallarmar om man har strulat med någon annan i overall, sy fast fransar och annat trams mm. Detta gör ju overallen till en statussymbol, mest märken och olikfärgade ben vinner, precis som Diesel spöar HM Divided hos den statusfixerade. Jämlikhet, jojo.....
3, Sammahörighet, men vad är det för studentinställning?? Ska man inte under studenttiden knyta så mycket kontakter som möjligt och inte hänga i någon liten klick med löjliga kläder. Samhörigheten när man pluggar måste stavas "vi studenter" och "inte vi som bär ett plagg som är jättebra när man målar eller mekar med bilen". Det tycker i varjefall jag.
Jag är ledsen kära forna och nuvarande student- bröder & systrar i overall, men jag förstår inte detta fenomen. Förklara gärna!
Slutligen: Sommarens väder har haft den fördelen att det varit ont om knott och mygg, men ikväll hittade de mig och hämnades för fulla muggar. Bara så ni vet......
//Anders
Arlandastad, blåmåne och facebook
Igår gjorde jag som sagt ett besökt på Scandinavian Masters på Arlandastad GK och arrangemanget var på alla sätt strålande och det kommer bli tradition för mig att besöka Masters. Arlandastads golfklubb är belägen mitt i ett infrastrukturellt Mecka. Ovan ens huvud lyfte plan i tid och minut och ljudet när jumbojetsen gav sig av var ganska kraftigt. E4 susar förbi alldeles intill och snabbtågen till Arlanda flygplats lika så. Ändå var känslan att man befann sig på vilken bana som helst med det undantaget att kvalitén på golfen var så mycket högre än när jag och mina medgolfare i övriga Sverige är ute och hackar.
De slogs många fina slag (men jag ska inte gå in på dem) men framförallt var det en oerhört härlig stämning. Gott om trevliga människor och spelare som bjöd till och inte stampade för bli som divor. 18:e hålet var också något speciellt. Runt greenen hade man byggt ett komplex som mer likande en fotbollsarena än en golfläktare. Vi tog dock sikte på hål 16 på förmiddagen för att se spelare som Parnevik, Edfors, Broudhouse och Hansson och på eftermiddagen var det 13:e som gällde, varifrån vi såg top 20 på ett avstånd av ca 3-5 meter.
Vid 16-tiden drog vi oss därifrån med destination Västerås. Pizza, rödvin, bärs och grogg här hemma innan vi vid 12-snåret drog oss ned till Blue Moon Bar. Ni som varit i Västerås vet att det egentligen bara finns ett ställe för dem i min ålder att gå till och det är månen. Trist att det ska behöva vara så i en såpass stor stad som denna men ändring är tydligen på väg. Strike storsatsar och öppnar i höst en klubb som uttalat ska konkurrera med månen, vilket jag tycker ska bli kul. Månen är ofta bra men tyvärr inte igår. Men men, överlag var dagen väldigt bra.
Nog om min helg, nu istället en stilla fråga, börjar man bli gammal och trög? Inom vissa områden är nog svaret tyvärr ja.....Jag har sedan drygt en vecka varit medlem på Facebook, och endel förstår jag, men mycket är ett stort mörker. Jag vet hur man lägger till vänner och skriver meddelanden men till detta finns en massa tilläggstjänster som gör mig alldeles vimsig. Jag tror inte det är svårt men det krävs ju att man anställs på halvtid av facebook för att lära sig och förstå.
Varför måste allt vara så omständigt nu för tiden? Det är samma med TV-spel, en himla massa knappar och funktioner som tar sig ett halvår att lära. Tacka vet jag Nintendo 8-bit med bara 2 knappar...
Nä, nu låter jag som en maskulin Sandi Thom, jag förstår att tekniken måste få gå framåt. Det är nog bara att acceptera att man inte fixar att håll sig ajour med alla nymodigheter.
Mitt bristande kunnande kommer antagligen få till följd att människor som upphöjt mig till någon "superstatus" eller skickat någon "present" kanske inte får samma gensvar från mig, åtminstone inte sådär på direkten. För detta vill jag be om ursäkt. Jag tycker mycket om alla mina vänner & uppskattar djupt (och blir ibland rörd till tårar) över att ni på olika sätt uppmärksammar mig. Om ni på något sätt skickar mig något form av meddelande på facebook och blir ignorerade av mig beror det i så fall enbart på att mitt kunnande inom detta område är otroligt låg. Jag hoppas att ni har överseende med detta och jag ska försöka lära mig.
Nedan finns lite bilder från min dag i går. Ha de bra allesammans! /Anders
De slogs många fina slag (men jag ska inte gå in på dem) men framförallt var det en oerhört härlig stämning. Gott om trevliga människor och spelare som bjöd till och inte stampade för bli som divor. 18:e hålet var också något speciellt. Runt greenen hade man byggt ett komplex som mer likande en fotbollsarena än en golfläktare. Vi tog dock sikte på hål 16 på förmiddagen för att se spelare som Parnevik, Edfors, Broudhouse och Hansson och på eftermiddagen var det 13:e som gällde, varifrån vi såg top 20 på ett avstånd av ca 3-5 meter.
Vid 16-tiden drog vi oss därifrån med destination Västerås. Pizza, rödvin, bärs och grogg här hemma innan vi vid 12-snåret drog oss ned till Blue Moon Bar. Ni som varit i Västerås vet att det egentligen bara finns ett ställe för dem i min ålder att gå till och det är månen. Trist att det ska behöva vara så i en såpass stor stad som denna men ändring är tydligen på väg. Strike storsatsar och öppnar i höst en klubb som uttalat ska konkurrera med månen, vilket jag tycker ska bli kul. Månen är ofta bra men tyvärr inte igår. Men men, överlag var dagen väldigt bra.
Nog om min helg, nu istället en stilla fråga, börjar man bli gammal och trög? Inom vissa områden är nog svaret tyvärr ja.....Jag har sedan drygt en vecka varit medlem på Facebook, och endel förstår jag, men mycket är ett stort mörker. Jag vet hur man lägger till vänner och skriver meddelanden men till detta finns en massa tilläggstjänster som gör mig alldeles vimsig. Jag tror inte det är svårt men det krävs ju att man anställs på halvtid av facebook för att lära sig och förstå.
Varför måste allt vara så omständigt nu för tiden? Det är samma med TV-spel, en himla massa knappar och funktioner som tar sig ett halvår att lära. Tacka vet jag Nintendo 8-bit med bara 2 knappar...
Nä, nu låter jag som en maskulin Sandi Thom, jag förstår att tekniken måste få gå framåt. Det är nog bara att acceptera att man inte fixar att håll sig ajour med alla nymodigheter.
Mitt bristande kunnande kommer antagligen få till följd att människor som upphöjt mig till någon "superstatus" eller skickat någon "present" kanske inte får samma gensvar från mig, åtminstone inte sådär på direkten. För detta vill jag be om ursäkt. Jag tycker mycket om alla mina vänner & uppskattar djupt (och blir ibland rörd till tårar) över att ni på olika sätt uppmärksammar mig. Om ni på något sätt skickar mig något form av meddelande på facebook och blir ignorerade av mig beror det i så fall enbart på att mitt kunnande inom detta område är otroligt låg. Jag hoppas att ni har överseende med detta och jag ska försöka lära mig.
Nedan finns lite bilder från min dag i går. Ha de bra allesammans! /Anders
Spelar du Golf? Det är en härlig sport......
Precis så säger Gösta Angerud i sällskapsresan när han tar en första titt på den tomt (med utsikt över en golfbana) han ska köpa åt doktor Levander. Den rudan som då bokas urartar ganska kraftigt som ni all vet. Precis sådan är golfen (fast kanske lite mer nyanserad). När jag pratar med andra om golf, utanför golfbanan vill säga, beskriver jag alltid vilken underbar och fantastisk idrott det är. Väl på banan är det precis så, så länge det går bra.... När det däremot går dåligt och utslagen hamnar i skogen, inspelen i bunkern och bollen för fjärde gången sniiiker hålkanten utan att gå i, hatar jag det förbaskade spelet. Jag tar upp detta för just nu är det ganska mycket golf i mitt liv.
För första gången spelade jag Kungliga Drottningholms GK igår. Oerhört fin bana och ett trevligt arrangemang. Om man vinklar det (så som många journalister gärna gör) så kan man få det till att det gick kanonbra. Jag gjorde birdie på banans svåraste hål och vårt lag vann lagtävlingen. Men den beskrivningen är naturligtvis inte sann.....
Visst, jag gjorde birdie på banans svåraste hål (hål 7, 495 meter par 5). En relativt bra drive följt av en bra trätre och ett hundrametersinspel med wedgen 3 meter från flaggan följt av en putt som precis orkade ned i koppen. Och ja, mitt lag vann lagtävlingen (4 spelare i varje lag, de 3 bästa resultaten (efter påslaget handicap) per hål räknades) och vi vann med 6 slag, och jag bidrog med poäng på flera hål.
MEN, mitt spel var inte alls på nivå med mitt handicap och rent ut sagt darrigt och ojämt. Efter att på första hålet (då några i sällskapet redan utryckt sin beundran över mitt handicap) ha duffat utslaget (alltså träffat marken innan bollen) så att bollen gick ca 40 meter varpå resten av slagen också kajkade med resultatet en dubbelbogey, spelade jag ändå upp mig och var efter 9 hål 5 över par vilket bara är 2 slag sämre än mitt handicap. Jag klarade 10 & 11 med bogey (efter att ha varit 5 cm från att slå bollen utanför banans gräns) och par. Sedan slaravde jag lite på 12 så det blev en bogey från ett läge som borde ha resulterat i par, men jag var ändå med och golf var fantastiskt roligt och njutbart. På 13 börjar problemen men jag räddar dock en bogey men irritationen börjar växa inom mig.
Då kommer vi till 14. Slår utslaget rakt ut i skogen med träfemman. Slår en provisorisk boll (alltså en boll att spela på om man inte hittar boll nr 1) och eftersom jag missade första skulle jag naturligtvis försöka genomföra underverk med den andra. Tar fram driver och slår den "skyad "(alltså träffar bollen högt upp på klubbhuvudet så att den nästan går mer uppåt en framåt) rätt ut i tjocka gräset på väster sida. Hittar ingen av bollarna utan istället en orm. I dessa lägen vill man bara skrika och gå till smeden och få klubborna styckade, men här spelar man med folk man inte känner och måste lugnt hålla inne med alla känslor. Ni som känner mig vet ju föresten hur rädd jag är för ormar, men mitt humör var såpass upprört att jag inte ens brydde mig om ormen. Föresten skulle det inte förvåna mig om ormen hade ätit upp bollen. Han tänkte väll att nu ska de där förbaskade golfarna få igen för alla deras försök att ha ihjäl mig med sina sneslag. Hade jag kunnat tala med ormen hade jag rekommenderat den att slingra sig runt hålet när jag spelade 14:e, för de hade varit den absolut säkraste platsen.
Efter denna fadäs var ronden körd och jag avslutade med 4 bogys efter att puttarna sniiikit förbi hålet och inspelen hamnat i bunkrarna eller ruffen istället för på green. Totalt slutade jag 10 slag sämre än mitt handicap och kommer ha detta som bevis när jag går till handicapkommittén och ber dem höja mitt handicap, för någon 5 hadicapare är jag inte längre även om det står det i kortet. Hursomhelst, väl inne i klubbhuset är man rätt besviken och trött på golf, men redan när jag passerade Drottningholms slott någon timme senare ville jag ut på banan igen.
Hur kan det vara så???? Inte vet jag men så är det. Och det är detta som gör att vi golfare alltid pratar så gott om golfen. Vi glömmer aldrig våra bra rundor men det tar oss max 2 timmar att glömma de dåliga, och då kan jag nog ändå påstå att det för en medelgolfare som mig går 10 dåliga rundor på en bra. Alltså, när jag träffar någon av er har jag helt glömt vilken skitsport golfen är när man spelar dålig för jag kan nämligen inte påmina mig om att jag spelat dålig! Undra vad Freud skulle säga om den pucken......
I morgon blir det mer golf, fast då garanterad bättre sådan. Jag ska nämligen en tur till Arlanadstad och kika på Scandinaviian Master. Jag hoppas på en trevlig dag, med fin och spektatulär golf. Tyvärr missade Daly cutten och får inte spela i helgen, men det finns ju andra. Scandinavian Masters har förändrats en del tills i år. Parnevik är anställd för att locka spelare (vilket han gjort ganska bra) och Fredrik Nilsmark är ny VD. Mycket av förändringarna är väldigt bra och nödvändiga men i vissa fall blir det lite för mycket jippo. Parnevik berättade själv att han varit ute till 03.30 natten innan första tävlingsdagen och det känns som att de stora spelarna inte riktigt tar tävlingen på allvar.
Visst är det kul med jippo, och det behövs mycket av den varan för att locka sponsorer, men vi får inte glömma att det är elitidrott det handlar om (Kihlen, lägg inte ens tid på att kommetera detta, jag vet vad du tycker:-)). Flertalet av spelarna lägger ned 8 timmar om dagen på sitt golfande och för dem är detta viktigt. Scandinavien Masters var för några år sedan en av de mest presigefylda tävlingarna på European Tour och spelare som Montgomery, Singh, Clarke, Woosnam, Westwood, Faldo & Langer har varit här flera gånger för att vinna. Nu verkar de stora mest komma för jippot.
Det måste bli mer fokus på tävlingen och det borde finnas utrymme för detta. Scandinavian Masters är trots allt Sveriges största årligt återkommande sportevenemang (dessutom den näst största tävlingen publikmässigt på European Tour) . Jag både tror och hoppas att Parnevik/Nilsmark kommer att lyfte tävlingen med åren (och årets tävling är ett lyft jämfört med förra) men jag hoppas att det inte bara sker förbättringar på kringaktiviteterna utan även att det blir mer presige i att vinna golftävlingen.
Slutligen vill jag bara kort be alla läsare som inte spelar golf om ursäkt för de facktermer jag använt. Skriv gärna en rad om det är något ni inte förstår så förklarar jag.
Trevlig helg allesammans!
Anders - En vanlig golfare
För första gången spelade jag Kungliga Drottningholms GK igår. Oerhört fin bana och ett trevligt arrangemang. Om man vinklar det (så som många journalister gärna gör) så kan man få det till att det gick kanonbra. Jag gjorde birdie på banans svåraste hål och vårt lag vann lagtävlingen. Men den beskrivningen är naturligtvis inte sann.....
Visst, jag gjorde birdie på banans svåraste hål (hål 7, 495 meter par 5). En relativt bra drive följt av en bra trätre och ett hundrametersinspel med wedgen 3 meter från flaggan följt av en putt som precis orkade ned i koppen. Och ja, mitt lag vann lagtävlingen (4 spelare i varje lag, de 3 bästa resultaten (efter påslaget handicap) per hål räknades) och vi vann med 6 slag, och jag bidrog med poäng på flera hål.
MEN, mitt spel var inte alls på nivå med mitt handicap och rent ut sagt darrigt och ojämt. Efter att på första hålet (då några i sällskapet redan utryckt sin beundran över mitt handicap) ha duffat utslaget (alltså träffat marken innan bollen) så att bollen gick ca 40 meter varpå resten av slagen också kajkade med resultatet en dubbelbogey, spelade jag ändå upp mig och var efter 9 hål 5 över par vilket bara är 2 slag sämre än mitt handicap. Jag klarade 10 & 11 med bogey (efter att ha varit 5 cm från att slå bollen utanför banans gräns) och par. Sedan slaravde jag lite på 12 så det blev en bogey från ett läge som borde ha resulterat i par, men jag var ändå med och golf var fantastiskt roligt och njutbart. På 13 börjar problemen men jag räddar dock en bogey men irritationen börjar växa inom mig.
Då kommer vi till 14. Slår utslaget rakt ut i skogen med träfemman. Slår en provisorisk boll (alltså en boll att spela på om man inte hittar boll nr 1) och eftersom jag missade första skulle jag naturligtvis försöka genomföra underverk med den andra. Tar fram driver och slår den "skyad "(alltså träffar bollen högt upp på klubbhuvudet så att den nästan går mer uppåt en framåt) rätt ut i tjocka gräset på väster sida. Hittar ingen av bollarna utan istället en orm. I dessa lägen vill man bara skrika och gå till smeden och få klubborna styckade, men här spelar man med folk man inte känner och måste lugnt hålla inne med alla känslor. Ni som känner mig vet ju föresten hur rädd jag är för ormar, men mitt humör var såpass upprört att jag inte ens brydde mig om ormen. Föresten skulle det inte förvåna mig om ormen hade ätit upp bollen. Han tänkte väll att nu ska de där förbaskade golfarna få igen för alla deras försök att ha ihjäl mig med sina sneslag. Hade jag kunnat tala med ormen hade jag rekommenderat den att slingra sig runt hålet när jag spelade 14:e, för de hade varit den absolut säkraste platsen.
Efter denna fadäs var ronden körd och jag avslutade med 4 bogys efter att puttarna sniiikit förbi hålet och inspelen hamnat i bunkrarna eller ruffen istället för på green. Totalt slutade jag 10 slag sämre än mitt handicap och kommer ha detta som bevis när jag går till handicapkommittén och ber dem höja mitt handicap, för någon 5 hadicapare är jag inte längre även om det står det i kortet. Hursomhelst, väl inne i klubbhuset är man rätt besviken och trött på golf, men redan när jag passerade Drottningholms slott någon timme senare ville jag ut på banan igen.
Hur kan det vara så???? Inte vet jag men så är det. Och det är detta som gör att vi golfare alltid pratar så gott om golfen. Vi glömmer aldrig våra bra rundor men det tar oss max 2 timmar att glömma de dåliga, och då kan jag nog ändå påstå att det för en medelgolfare som mig går 10 dåliga rundor på en bra. Alltså, när jag träffar någon av er har jag helt glömt vilken skitsport golfen är när man spelar dålig för jag kan nämligen inte påmina mig om att jag spelat dålig! Undra vad Freud skulle säga om den pucken......
I morgon blir det mer golf, fast då garanterad bättre sådan. Jag ska nämligen en tur till Arlanadstad och kika på Scandinaviian Master. Jag hoppas på en trevlig dag, med fin och spektatulär golf. Tyvärr missade Daly cutten och får inte spela i helgen, men det finns ju andra. Scandinavian Masters har förändrats en del tills i år. Parnevik är anställd för att locka spelare (vilket han gjort ganska bra) och Fredrik Nilsmark är ny VD. Mycket av förändringarna är väldigt bra och nödvändiga men i vissa fall blir det lite för mycket jippo. Parnevik berättade själv att han varit ute till 03.30 natten innan första tävlingsdagen och det känns som att de stora spelarna inte riktigt tar tävlingen på allvar.
Visst är det kul med jippo, och det behövs mycket av den varan för att locka sponsorer, men vi får inte glömma att det är elitidrott det handlar om (Kihlen, lägg inte ens tid på att kommetera detta, jag vet vad du tycker:-)). Flertalet av spelarna lägger ned 8 timmar om dagen på sitt golfande och för dem är detta viktigt. Scandinavien Masters var för några år sedan en av de mest presigefylda tävlingarna på European Tour och spelare som Montgomery, Singh, Clarke, Woosnam, Westwood, Faldo & Langer har varit här flera gånger för att vinna. Nu verkar de stora mest komma för jippot.
Det måste bli mer fokus på tävlingen och det borde finnas utrymme för detta. Scandinavian Masters är trots allt Sveriges största årligt återkommande sportevenemang (dessutom den näst största tävlingen publikmässigt på European Tour) . Jag både tror och hoppas att Parnevik/Nilsmark kommer att lyfte tävlingen med åren (och årets tävling är ett lyft jämfört med förra) men jag hoppas att det inte bara sker förbättringar på kringaktiviteterna utan även att det blir mer presige i att vinna golftävlingen.
Slutligen vill jag bara kort be alla läsare som inte spelar golf om ursäkt för de facktermer jag använt. Skriv gärna en rad om det är något ni inte förstår så förklarar jag.
Trevlig helg allesammans!
Anders - En vanlig golfare
One-hit wonder
One-hit wonder är ett fenomen som ofta betraktas med en viss känsla av tragik, men varför det egentligen? Visst, att se exempelvis bröderna Herreys stå på scen på typ Torsbyfestivalen och varva covers med ett gäng egna låtar (som exempelvis "sommarparty på stranden") som på sin höjd fick vara utmanare på svensktoppen 1986, för att sedan avsluta härligheten med en 10-minutersversion av "gyllende skor" varpå senaste produkten från idolfabriken går ut på scen till jublet av 2000 14 åringar, så ligger förstås tragikens känsla nära till hands. Men är det verkligen det? Nej, det är inte det. Bröderna har skapat ett tre minuters stycke som ger folk en massa minnen och som än idag får de flesta schlagergolv att gunga. Hur många av oss har någon gång gjort ett sådant stort intryck på så många människor?
Många "one-hit wonder" är desutom riktiga klassiker som troligen skulle finnas med och fightas ganska högt i en topp 100 genom alla tider. Några exempel är: 99 luftballong, It´s raining men, Big in japan, Take on me, Nothing compares to U. Odödliga låtar av orginalartister vi glömt eller åtminstone inte ängnar någon uppmärksamhet längre. Likväl skiner de flesta av oss upp när de spelas på krogen, av ett coverband eller på förfesten. Likväl har "one-hit wonder" något beskt i smaken. Antagligen hade vi haft samma generella uppfattning om Hellström, Roxette, U2 och REM om de "bara" skapat "ramlar", "must have been love", "Sunday bloody sunday" & "man on the moon". Men dessa satsade vidare och lyckades och betraktas idag snarare som ikoner.
En del av dem som ingår i kategorin "one-hit wonder" valde säkert att lägga av efter succén, men många av dem har säkert kämpat vidare mot ytterliggare framgång utan att lyckats. Tyvärr är det ju här människan börjar prata om tragiken. De satsade och misslyckades och helt plötsligt är det tragiskt. Men hade de lyckats hade de snarare varit ikoner och förebilder. Slutsatsen är uppenbar, det är fult att satsa och misslyckas. Det är tragiskt om nått. Då uppskattas snarare att göra som Charlotte Perelli (ursäkta stavningen) med flera. Om vi tar Charlotte som exempel. Hon sjunger i ett relativt känt dansband vars hit många säkert känner till men inte den stora allmänheten. Hon hoppar av och satsar på melodifestivalen, vinner den svenska och den europeiska och får en superhit i Sverige. Hon gör en fortsatt satsning på sin musik men det renderar inte i någon ny "superhit" (eller rätta mig om jag har fel). Vad gör tjejen då, jo hon "går över" (möjligt att hon gör egen musik fortfarande men jag har då inte lagt märke till den) till att bli "eventartist". Hon gör julkonserter, spelar in julskivor, åker på diggilo turné, blir expert (och programledare) i TV och flitig deltagare i "så ska det låta", "dobbido" etc, sjunger på olika TV-galor mm. Hon har i likhet med flera andra "bara" producerat en hit men den allmäna massan ser ingen tragik i henne. Hon är istället en av Sveriges mest bokade och aktade artister. En förebild. Jag säger inte att hennes agerande är fel, det är snarare genialt och hon har gjort det bra, så jag är inte på något sätt kritisk, snarare imponerad. Jag ser istället på hur jag själv och många med mig dömer dem som försöker och misslyckas med sin egen grej medan man hyllar artister som Charlotte som i ärlighetens namn "bara" sjunger hits som andra har skapat och "sålt" in.
Detta fenomen går igenom hela samhället. Vi hånar Staffan Strand när han säger att han ska vinna VM-guld men slutar sexa, medan Jenny Kallur som går ut och säger att "jag ska göra mitt bästa" får folkets kärlek när hon slutar sexa. Det kan aldrig vara fel i att ha höga uttalade målsättningar likväl som det inte är fel att misslyckas. Tragiken ligger inte hos de som misslyckas utan hos dem som dömer de som inte når sitt mål. OK, nu tappade jag fokus, men det finns något sjukt här, eller hur. Tillbaka till One-hit wonder. I normala fall är detta en musikterm men man kan göra det större än så. Tänk om man bara vid ett tillfälle i livet fick åstakomma något som skänkte glädje för en massa männsikor under en enormt lång tid. Vore inte det fantastikt!? Detta har Nena, Herreys, A-ha, Attack, Sinead O´Connor, mr Big och Spin doctors gjort. Och ändå ser vi på dessa med en viss tragik, det är tragiskt......
Övrigt: I mitt liv har det inte hänt något speciellt. Mår överlag väldigt bra. Läste i mitt horoskop att "om jag var singel" så skulle jag få ett spännande samtal idag, men det har inte skett. men det är klart, det är drygt 2 timmar kvar av denna dagen :-)
Ha det fint allesammans!
/Anders
Många "one-hit wonder" är desutom riktiga klassiker som troligen skulle finnas med och fightas ganska högt i en topp 100 genom alla tider. Några exempel är: 99 luftballong, It´s raining men, Big in japan, Take on me, Nothing compares to U. Odödliga låtar av orginalartister vi glömt eller åtminstone inte ängnar någon uppmärksamhet längre. Likväl skiner de flesta av oss upp när de spelas på krogen, av ett coverband eller på förfesten. Likväl har "one-hit wonder" något beskt i smaken. Antagligen hade vi haft samma generella uppfattning om Hellström, Roxette, U2 och REM om de "bara" skapat "ramlar", "must have been love", "Sunday bloody sunday" & "man on the moon". Men dessa satsade vidare och lyckades och betraktas idag snarare som ikoner.
En del av dem som ingår i kategorin "one-hit wonder" valde säkert att lägga av efter succén, men många av dem har säkert kämpat vidare mot ytterliggare framgång utan att lyckats. Tyvärr är det ju här människan börjar prata om tragiken. De satsade och misslyckades och helt plötsligt är det tragiskt. Men hade de lyckats hade de snarare varit ikoner och förebilder. Slutsatsen är uppenbar, det är fult att satsa och misslyckas. Det är tragiskt om nått. Då uppskattas snarare att göra som Charlotte Perelli (ursäkta stavningen) med flera. Om vi tar Charlotte som exempel. Hon sjunger i ett relativt känt dansband vars hit många säkert känner till men inte den stora allmänheten. Hon hoppar av och satsar på melodifestivalen, vinner den svenska och den europeiska och får en superhit i Sverige. Hon gör en fortsatt satsning på sin musik men det renderar inte i någon ny "superhit" (eller rätta mig om jag har fel). Vad gör tjejen då, jo hon "går över" (möjligt att hon gör egen musik fortfarande men jag har då inte lagt märke till den) till att bli "eventartist". Hon gör julkonserter, spelar in julskivor, åker på diggilo turné, blir expert (och programledare) i TV och flitig deltagare i "så ska det låta", "dobbido" etc, sjunger på olika TV-galor mm. Hon har i likhet med flera andra "bara" producerat en hit men den allmäna massan ser ingen tragik i henne. Hon är istället en av Sveriges mest bokade och aktade artister. En förebild. Jag säger inte att hennes agerande är fel, det är snarare genialt och hon har gjort det bra, så jag är inte på något sätt kritisk, snarare imponerad. Jag ser istället på hur jag själv och många med mig dömer dem som försöker och misslyckas med sin egen grej medan man hyllar artister som Charlotte som i ärlighetens namn "bara" sjunger hits som andra har skapat och "sålt" in.
Detta fenomen går igenom hela samhället. Vi hånar Staffan Strand när han säger att han ska vinna VM-guld men slutar sexa, medan Jenny Kallur som går ut och säger att "jag ska göra mitt bästa" får folkets kärlek när hon slutar sexa. Det kan aldrig vara fel i att ha höga uttalade målsättningar likväl som det inte är fel att misslyckas. Tragiken ligger inte hos de som misslyckas utan hos dem som dömer de som inte når sitt mål. OK, nu tappade jag fokus, men det finns något sjukt här, eller hur. Tillbaka till One-hit wonder. I normala fall är detta en musikterm men man kan göra det större än så. Tänk om man bara vid ett tillfälle i livet fick åstakomma något som skänkte glädje för en massa männsikor under en enormt lång tid. Vore inte det fantastikt!? Detta har Nena, Herreys, A-ha, Attack, Sinead O´Connor, mr Big och Spin doctors gjort. Och ändå ser vi på dessa med en viss tragik, det är tragiskt......
Övrigt: I mitt liv har det inte hänt något speciellt. Mår överlag väldigt bra. Läste i mitt horoskop att "om jag var singel" så skulle jag få ett spännande samtal idag, men det har inte skett. men det är klart, det är drygt 2 timmar kvar av denna dagen :-)
Ha det fint allesammans!
/Anders
Söndag
En vanlig söndag med ganska lite att skriva om. Var på en mycket trevlig kräftskiva igår. Hade missat OSA datumet så för att inte krångla till det för arrangören så dök jag ned först när kräfterna väl var spisade och koncenterade fokus på drycken istället. Känns som ett smart drag idag men jag var hopplöst efter i alkoholintag när jag väl gjorde entré igår:-) Vårt lag vann i varje fall 5-kampen överlägset men vi delade naturligtvis broderlig med oss av förstapriset till övriga (priset var en massa jäger). Det var en kul tillställning som förhoppningsvis blir tradition. Dagen idag har jag faktiskt bara slöat bort, vilket har varit väldigt skönt. Avslutar troligen veckan med att för typ 8-gången se när TV 4 visar Beck-Annonsmannen.
Take care everyone!
/Anders - en helt vanlig söndag i ett helt vanligt Västerås.
Knappast fiasko åtminstone inte här
I går var Per Gessle i stan och hade spelning. Ni som känner mig vet att jag är ett ganska stort Gessle fan (eller snarare Roxette fan) och min plan var att gå dit. Nu dök dock mina föräldrar och syster upp och jag tyckte det var trevligare att umgås med dem istället. Vi tog oss dock en promenad ned till Lögarängen och stod utanför och lyssnade en dryg halvtimme. Jag återkommer till detta.
Gessle turné betraktas, utifrån det jag läst, som ett mindre fiasko. Jag ska erkänna att jag inte läst allt för mycket om hans turné men intrycket av det jag läst är just att det är ett mindre fiasko. Recensionerna har varit bra eller helt OK men publiken har "uteblivit". Och jovisst, jämför man med Gyllene turnén för 3 år sedan så är det betydligt färre men det är fortfarande en jäkla massa folk som betalar för att se denne man. Jag tycker det är fantastiskt och att kalla detta ett fiasko är ett hån. Jag har aldrig sett så mycket männsikor i Västerås på ett och samma ställe sedan jag flyttade hit som jag såg igår. Hörde någon siffra som sade 4000 men jag tror inte den stämmer, jag tror snarare det dubbla. Skit samma, säg att det var 4000 då, men det är under alla omständigheter bra.
Visst, skulle U2 komma till Sverige och göra en spelning för 4000 vore det fiasko men nu pratar vi om en artist som sjunger på svenska och nästan uteslutande lever på gamla meriter. Det var faktiskt ganska länge sedan herr Gessle presterade riktiga hits. Pratar vi väldshits så var den senaste "Joyride" år 1991. Denna följdes visserligen upp av mindre hits som "Sleeping in my car", "How do you do", "Queen of rain" mfl., men dessa nådde aldrig topparna på de Europeiska listorna. Tittar vi i Sverige så har det varit ganska glest senaste åren. 1995-1996 var naturligvis framgång utan dess lika. "Kung av Sand" & "Gå och fiska" är ju klassiker. På Mazarin skivan 03 fanns egentilgen "bara" bara 2 riktiga hits ("Här kommer alla känslorna..." & "Tycker om när du tar på mig") och senaste gyllende plattan innehöll på sin höjd två halvhits. På senaste plattan "Händig man" finns det faktiskt inga egentliga hits.
Ska man vara ärlig lever alltså Gessle fortfarande med några få undantag på gyllene låtar från 70- och 80 talet (när han spelar på svenska vill säga). Visst apploderar folk när de hör "Spegelboll" men man går dit för "sommartider", "när alla vännerna gått hem" osv. Med detta i bakhuvudet är det förbaskat starkt att fortfarande dra 4000 i Sverige med svenska låtar som är 20-30 år gamla. Det finns ingen annan som gör det längre (alltså på "gamla" meriter"). Ledin, Lundell, Uggla gjorde det förr, men inte nu (möjligen Lundell kanske), så vida de inte plockar med sig ett gäng kända förband. Med detta i bakhuvudet kan man inte säga fiasko. Visserligen tror jag att Gessle åtminstone hoppades på en repris från 03 då det var storpublik på i pricip alla spelningar. Skillnaden är dock att det då var det betydligt färre spelningar och framförallt var det en ny Gessle. Han hade inte spelat på svenska sedan 1996. Nu har vi hört Gessle på svenska 03, 04 och 07, och det har antagligen blivit lite för myckat av det goda. Så fiasko, knappast. En besviken Gessle, möjligtvis. För övrigt var det jag hörde av spelningen riktigt bra. Gessles nya stjärnskott Helena Josefsson´s röst är helt underbart. När han nu dessutom bytt ut Herrlin, Frittson och Syd (Absolut inget ont om den, de är verkligen skitbra) och ersatt med 2/3 brainpool och Clarence Övferman samt en basist vars namn jag glömt, får hela ensamblen ett nytt sound och utrymmet för improvisation verkar betydligt större. Men min förhoppning är dock fortfarande att i framtiden få se Gessle som en del av Gyllene och Roxette.
Lite annat. Hade familjen här på besök och det var mycket trevligt. Vi var ute och åt mycket gott i torsdags men mammas hemlagade kycklingfilér på fredan var dock klart bäst. Inget slår mammas mat som ni vet. Vidare såg jag precis blåvitt klä av Kalmar med 5-0. För en gång skull skötte TV 4 sändningen riktigt bra och de var på väg att stiga lite på min lista men det lyckades Ola W "sabba" på slutet. Marcus Berg gjorde på förhand sin näst sista match för blåvitt innan Hollandsäventyret börjar. Dock fick herr Berg ett gult kort och är avstäng nästa match. Han lyckades trots detta göra 3-0 målet. När matchen är slut menar Ola W att Berg fick en perfekt avslutning på sin sejour i blåvitt eftersom han gjorde mål. Jo Ola, han gjorde 3-0 målet som i praktiken blev betydelselöst men han missar en för blåvitt´s del ytterst viktig match mot Djurgården. Han kommer alltså avsluta sina blåvita sejour med att sitta på läktar. En riktig kanonavsluting.........Men samtidigt, vi kan alla fela så jag får nog säga att det trots allt var en helt ok fotbollssänding. Lite kredd måste man också ge fyran för att de satsar på svensk fotboll.
Till sist vill jag tacka alla er som gratulerade min på 29-årsdagen. Nu har jag också skaffat facebook men inte riktigt satt mig in i hur det fungerar.
Anders-Nästan helt vanlig......
Gessle turné betraktas, utifrån det jag läst, som ett mindre fiasko. Jag ska erkänna att jag inte läst allt för mycket om hans turné men intrycket av det jag läst är just att det är ett mindre fiasko. Recensionerna har varit bra eller helt OK men publiken har "uteblivit". Och jovisst, jämför man med Gyllene turnén för 3 år sedan så är det betydligt färre men det är fortfarande en jäkla massa folk som betalar för att se denne man. Jag tycker det är fantastiskt och att kalla detta ett fiasko är ett hån. Jag har aldrig sett så mycket männsikor i Västerås på ett och samma ställe sedan jag flyttade hit som jag såg igår. Hörde någon siffra som sade 4000 men jag tror inte den stämmer, jag tror snarare det dubbla. Skit samma, säg att det var 4000 då, men det är under alla omständigheter bra.
Visst, skulle U2 komma till Sverige och göra en spelning för 4000 vore det fiasko men nu pratar vi om en artist som sjunger på svenska och nästan uteslutande lever på gamla meriter. Det var faktiskt ganska länge sedan herr Gessle presterade riktiga hits. Pratar vi väldshits så var den senaste "Joyride" år 1991. Denna följdes visserligen upp av mindre hits som "Sleeping in my car", "How do you do", "Queen of rain" mfl., men dessa nådde aldrig topparna på de Europeiska listorna. Tittar vi i Sverige så har det varit ganska glest senaste åren. 1995-1996 var naturligvis framgång utan dess lika. "Kung av Sand" & "Gå och fiska" är ju klassiker. På Mazarin skivan 03 fanns egentilgen "bara" bara 2 riktiga hits ("Här kommer alla känslorna..." & "Tycker om när du tar på mig") och senaste gyllende plattan innehöll på sin höjd två halvhits. På senaste plattan "Händig man" finns det faktiskt inga egentliga hits.
Ska man vara ärlig lever alltså Gessle fortfarande med några få undantag på gyllene låtar från 70- och 80 talet (när han spelar på svenska vill säga). Visst apploderar folk när de hör "Spegelboll" men man går dit för "sommartider", "när alla vännerna gått hem" osv. Med detta i bakhuvudet är det förbaskat starkt att fortfarande dra 4000 i Sverige med svenska låtar som är 20-30 år gamla. Det finns ingen annan som gör det längre (alltså på "gamla" meriter"). Ledin, Lundell, Uggla gjorde det förr, men inte nu (möjligen Lundell kanske), så vida de inte plockar med sig ett gäng kända förband. Med detta i bakhuvudet kan man inte säga fiasko. Visserligen tror jag att Gessle åtminstone hoppades på en repris från 03 då det var storpublik på i pricip alla spelningar. Skillnaden är dock att det då var det betydligt färre spelningar och framförallt var det en ny Gessle. Han hade inte spelat på svenska sedan 1996. Nu har vi hört Gessle på svenska 03, 04 och 07, och det har antagligen blivit lite för myckat av det goda. Så fiasko, knappast. En besviken Gessle, möjligtvis. För övrigt var det jag hörde av spelningen riktigt bra. Gessles nya stjärnskott Helena Josefsson´s röst är helt underbart. När han nu dessutom bytt ut Herrlin, Frittson och Syd (Absolut inget ont om den, de är verkligen skitbra) och ersatt med 2/3 brainpool och Clarence Övferman samt en basist vars namn jag glömt, får hela ensamblen ett nytt sound och utrymmet för improvisation verkar betydligt större. Men min förhoppning är dock fortfarande att i framtiden få se Gessle som en del av Gyllene och Roxette.
Lite annat. Hade familjen här på besök och det var mycket trevligt. Vi var ute och åt mycket gott i torsdags men mammas hemlagade kycklingfilér på fredan var dock klart bäst. Inget slår mammas mat som ni vet. Vidare såg jag precis blåvitt klä av Kalmar med 5-0. För en gång skull skötte TV 4 sändningen riktigt bra och de var på väg att stiga lite på min lista men det lyckades Ola W "sabba" på slutet. Marcus Berg gjorde på förhand sin näst sista match för blåvitt innan Hollandsäventyret börjar. Dock fick herr Berg ett gult kort och är avstäng nästa match. Han lyckades trots detta göra 3-0 målet. När matchen är slut menar Ola W att Berg fick en perfekt avslutning på sin sejour i blåvitt eftersom han gjorde mål. Jo Ola, han gjorde 3-0 målet som i praktiken blev betydelselöst men han missar en för blåvitt´s del ytterst viktig match mot Djurgården. Han kommer alltså avsluta sina blåvita sejour med att sitta på läktar. En riktig kanonavsluting.........Men samtidigt, vi kan alla fela så jag får nog säga att det trots allt var en helt ok fotbollssänding. Lite kredd måste man också ge fyran för att de satsar på svensk fotboll.
Till sist vill jag tacka alla er som gratulerade min på 29-årsdagen. Nu har jag också skaffat facebook men inte riktigt satt mig in i hur det fungerar.
Anders-Nästan helt vanlig......
29.......
Så var det dag igen. Dags för dagen man låg sömnlös inför när man var barn men som man idag bävar för. Man bävar kanske inte för själva dagen utan för det faktum att man faktiskt blir äldre. Imorgon är alltså dagen då Anders 28 blir Anders 29. Tror väll inte att det kommer att kännas någon större skillnad, jag menar 27, 28 eller 29 år vad har det egentligen för betydelse? Tror att det blir annorlunda nästa år när man lämnar 20-talet och går in på 30-talet, troligen inte fysiskt men psykiskt. Största fysiska skillnaden mellan att fylla 29 och 30 år är antaglien baksmällan dagen efter......
Det blir inget direkt firande imorgon, klarade av det officiella under semestern. Dock tittar mor och far och förhoppningsvis syrran upp hit till Vås torsdag - lördag så det blir ett restaurangebesök imorgon kväll. Fredagen får de klara för- och eftermiddagen själva eftersom jag är i Stockholm och ekonomiar. Vanlig arbetsdag alltså, så lär det inte vara nästa år.
På tal om mitt nya jobb, så har jag och herr Kihlsten funderat på vilken kommun Spånga egentligen tillhör eller om det är en egen kommun. Idag fick jag svaret, det är en statsdel i Stockholm. Oerhört ologistk då både AIK-Land och sumpan är egna kommuner och ligger på vägen in till centrala Stockholm. Ungefär lika logiskt som om Vargön vore egen kommun och Vänersnäs en statsdel i Vänersborg. Varför tar jag då upp detta? Jo,se, jag har en gång sagt mig själv att jag ska bo och jobba i en liten eller mellanstor kommun i Sverige. Om nu Spånga vore en egen kommun så skulle jag åtminstone kunna ha det som ursäkt, alltså att det inte är Stockholm utan bara en lite förort, men kiiiii fick jag. Bara att erkänna att man är en slav för kapitalet och att det faktiskt är viktigare vad man jobbar med än var arbetsplatsen ligger. Visst kommer jag att saknar min gamla arbetsplats och mina arbetskamrater då och då men jag ångrar inte en sekund att jag tog chansen att hoppa på något nytt.
Tillbaks till 29. 29 är faktiskt ett turtal för mig, eller har åtminstone varit..... De få gånger jag spelat roulette har jag haft god utfdelning på svart 29. Liseberg har gett mig några vinster på nummer 29 på Cloetta hjulet. Senaste gången 29 gav mig tur var i höstas när jag började med lite nätpoker på svenska spel. I väntan på en tunering spelade jag "pick & klick" Yatzy. Jag vann högsta vinsten och gissa under vilken kopp jag hittade den sista och således den vinstgivande tärningen, jo under 29. Men å andra sidan sägs det ju att tur i spel innebär otur i kärlek så frågan är om jag verkligen vill att mitt år som 29 ska gå i anda enligt ovan......NÄÄÄÄÄÄÄ. Vi får se om ett år hur det gick.......
Följande avser jag dock att genomföra under min period som 29
- En skidresa till Åre eller Alperna
- Hålla mitt löfte och hälsa på Rickard
- Åka till Fotbolls-EM i Alpland om Sverige tar sig dit
- Åtminstone två lördager på "Stat" i Lidköping :-)
- Gå på alla 30-årsfester
-"Slösurfa" mindre och istället använda denna tid till att via telefon eller intrativt hålla kontakt med mina vänner
-Spara en jäkla massa pengar för att anordna en riktig riktigt bra 30-årfest om exakt 367 dagar (Det är skottår 2008)
Nog om mig, och snart är detta inlägg slut, men jag kan inte låta bli att beröra Anna & Sven-Olofs bröllop i helgen som var. Vilken fantastisk tillställning på alla sätt. Jag har nog inte landat riktigt ännu efter detta för det var så sanslöst roligt och rörande. Tack Sven och Anna, Tack kära bordskamrater Malin, Kalle, Cajsa, Fredrik och Camilla för 4 timmar med näst intill obrutet skratt, Tack Thomas och Marie för utmärkt Toastmasteri, Tack Terje för (arappa arappapa (Usch så internt:-))) Tack Therese, Matte, Tobbe, Emelie, Sofia, Jenny mfl för fin teater, trevligt snack och hysterisk dans :-) ( Ett extra tack till dig Sofia för att ni skjusade mig hem vilket medförde att jag slapp vänta på en taxi som antagligen hade tagit 100 år med tanke på att det var final för Vänersborgsfestivalen denna kväll). Igår lyfte Anna & SOA mot Thailand och jag hoppas att de får en trevlig och minnesvärd bröllopsresa.
Nytt inlägg på lördag!
//Anders - nästan 29......
Det blir inget direkt firande imorgon, klarade av det officiella under semestern. Dock tittar mor och far och förhoppningsvis syrran upp hit till Vås torsdag - lördag så det blir ett restaurangebesök imorgon kväll. Fredagen får de klara för- och eftermiddagen själva eftersom jag är i Stockholm och ekonomiar. Vanlig arbetsdag alltså, så lär det inte vara nästa år.
På tal om mitt nya jobb, så har jag och herr Kihlsten funderat på vilken kommun Spånga egentligen tillhör eller om det är en egen kommun. Idag fick jag svaret, det är en statsdel i Stockholm. Oerhört ologistk då både AIK-Land och sumpan är egna kommuner och ligger på vägen in till centrala Stockholm. Ungefär lika logiskt som om Vargön vore egen kommun och Vänersnäs en statsdel i Vänersborg. Varför tar jag då upp detta? Jo,se, jag har en gång sagt mig själv att jag ska bo och jobba i en liten eller mellanstor kommun i Sverige. Om nu Spånga vore en egen kommun så skulle jag åtminstone kunna ha det som ursäkt, alltså att det inte är Stockholm utan bara en lite förort, men kiiiii fick jag. Bara att erkänna att man är en slav för kapitalet och att det faktiskt är viktigare vad man jobbar med än var arbetsplatsen ligger. Visst kommer jag att saknar min gamla arbetsplats och mina arbetskamrater då och då men jag ångrar inte en sekund att jag tog chansen att hoppa på något nytt.
Tillbaks till 29. 29 är faktiskt ett turtal för mig, eller har åtminstone varit..... De få gånger jag spelat roulette har jag haft god utfdelning på svart 29. Liseberg har gett mig några vinster på nummer 29 på Cloetta hjulet. Senaste gången 29 gav mig tur var i höstas när jag började med lite nätpoker på svenska spel. I väntan på en tunering spelade jag "pick & klick" Yatzy. Jag vann högsta vinsten och gissa under vilken kopp jag hittade den sista och således den vinstgivande tärningen, jo under 29. Men å andra sidan sägs det ju att tur i spel innebär otur i kärlek så frågan är om jag verkligen vill att mitt år som 29 ska gå i anda enligt ovan......NÄÄÄÄÄÄÄ. Vi får se om ett år hur det gick.......
Följande avser jag dock att genomföra under min period som 29
- En skidresa till Åre eller Alperna
- Hålla mitt löfte och hälsa på Rickard
- Åka till Fotbolls-EM i Alpland om Sverige tar sig dit
- Åtminstone två lördager på "Stat" i Lidköping :-)
- Gå på alla 30-årsfester
-"Slösurfa" mindre och istället använda denna tid till att via telefon eller intrativt hålla kontakt med mina vänner
-Spara en jäkla massa pengar för att anordna en riktig riktigt bra 30-årfest om exakt 367 dagar (Det är skottår 2008)
Nog om mig, och snart är detta inlägg slut, men jag kan inte låta bli att beröra Anna & Sven-Olofs bröllop i helgen som var. Vilken fantastisk tillställning på alla sätt. Jag har nog inte landat riktigt ännu efter detta för det var så sanslöst roligt och rörande. Tack Sven och Anna, Tack kära bordskamrater Malin, Kalle, Cajsa, Fredrik och Camilla för 4 timmar med näst intill obrutet skratt, Tack Thomas och Marie för utmärkt Toastmasteri, Tack Terje för (arappa arappapa (Usch så internt:-))) Tack Therese, Matte, Tobbe, Emelie, Sofia, Jenny mfl för fin teater, trevligt snack och hysterisk dans :-) ( Ett extra tack till dig Sofia för att ni skjusade mig hem vilket medförde att jag slapp vänta på en taxi som antagligen hade tagit 100 år med tanke på att det var final för Vänersborgsfestivalen denna kväll). Igår lyfte Anna & SOA mot Thailand och jag hoppas att de får en trevlig och minnesvärd bröllopsresa.
Nytt inlägg på lördag!
//Anders - nästan 29......
This is me
Jaha, nu har jag också hoppat på blogg-trenden vilket antagligen betyder att bloggen, som den är idag, är på väg att bli iskall i den trediga värld vi lever i. Varför då, frågar sig antagligen vän av ordning, jo se Anders inser alltid trenderna för sent. Jag upptäckte 80-talets musik under 90-talet. Jag började använda manchesterbyxor 1994, då alla andra insåg storheten 1992-1993. Jag blonderade håret år 2000 när alla andra gjorde det 1996. Insåg Håkan Hellströms genialitet 2001 när alla andra gjorde det 2000 och till sist började jag inte lyssna på kent förän dess att alla började prata om att de gett upp sina rötter och blivit kommersiella. Så sorry bloggen, du är antagligen dömd till några år i kylan........
Men varför blogg Anders? Ärligt talat så vet jag inte. Fick bara ett enormt sug i bilen på väg till Vås i söndags. Antagligen är det min kära vän Rickard (vars blogg jag läser ofta) som inspirerade, eller så var det bara dags att dela med sig av sig själv. Jag, Anders, är nästan 29 år (fyller på torsdag), ekonom som började nytt jobb idag och är ständig singel.
Jag kommer att i denna blogg behandla det mest och antagligen framföra funderingar som kan få er alla att tro att jag är skvatt galen, men det är jag inte, jag bara gillar att fundera på saker som ingen annan funderar på (eller åtminstone inte säger att de funderar på....). Dagens exempel är tvål, vad vet vi om tvål egentligen? Alltså vi går ut och skitar ned oss och sedan tar vi tvål och vatten på händerna och så räknar vi med att vi nu kan använda händerna som bestik. Allvarligt, vi har ingen aning om vi via detta förfarande har avlägsnat alla farliga bacilusker. Vi tror det, och vi har det antagligen, bara för att händerna luktar gott, men egentligen kan det vara vilken dynga som helst vi bladar med kranvattnet och tror att resultatet blir näst intill kliniskt. Har ingen ork att utveckla mer men dylika inlägg kommer dyka upp i denna blogg.
Ta hand om er och hoppas ni finner denna blogg underhållande!
//Anders - Nästan vanlig.....
